Jag har flyttat hit.

Därför.

Det tog mindre än en dag att få svar på mitt inlägg om bilbarnstolssäkerhet. Förmiddagen efter jag skrivit mitt inlägg fick jag en kommentar från en representant från Volvia som förvisso inte löste mitt problem, Albin 3 år sitter fortfarande framåtvänd emot alla (svenska) rekommendationer, men jag fick snabb respons och en förklaring till varför marknaden ser ut som den gör.

Nu gjorde jag det nog ganska lätt för Jerlov att hitta mitt inlägg eftersom jag…

1. Lade kampanjens nyckelord som rubrik.

2. Nämnde både Volvia och Jerlov i själva inlägget.

3. Lade ut inlägget både på Facebook och Twitter.

Ganska svårt att missa med andra ord, även om själva bloggen nog inte har mer än tre läsare.
Men oavsett så hittade dom mig och gav respons, så överlag tycker jag nog att Jerlovs, förvisso något försiktiga men i sammanhanget ändå vettiga, försök till Social Media Marketing för Volvias kampanj är lyckat. Jag anser dessutom att det är bättre att börja i försiktig (men i sammanhanget relevant) skala och testa sig fram än att försöka erövra världen via Twitter, Facebook, bloggar, YouTube, Flickr, Jaiku… bara för sakens skull. Det har visat sig vara sådär framgångsrikt för Skittles.

Detta blir ett lite tudelat inlägg. För dels tänker jag berätta om hur det gick till när vi blev tvungna att sätta vår 3-åring i en framåtvänd bilbarnstol och dels tänker jag testa Jerlovs påstående att de i samband med en kapmanj för Volvia på temat bilbarnstolssäkerhet dammsuger bloggsfären på ämnet för att Volvia ska kunna ge expertis och svara på frågor. Sociala medier i mikroformat förvisso, men visst. Upp till bevis!

Så jag tänker berätta hur det gick till när vi fick vända på vår 3-åring i bilen, mot alla gällande rekommendationer.

Passande nog så började både Albin (3 år) och Filip (1 år) att växa ur sina respektive stolar samtidigt. Filip satt fortfarande i det NTF-hyrda babyskyddet och Albin hade en Maxi Cosi där huvudet började sticka upp över kanten. Till saken hör att vi har en extremt lång 3-åring (ett arv från hans far) och att NTF för något år sedan uppdaterade sina rekommendationer om att barn bör sitta i en bakåtvänd stol (som ofta är mindre) till de är 4-5 år gamla.

Så Niklas begav sig till NTF för att rådgöra med dem hur vi skulle tänka för att få ihop ekvationen lång unge och höjda rekommendationer. När växer de vanligen ur en bakåtvänd stol? Vari sitter begränsningarna? Hur bra är de vändbara stolarna? Vad är riskerna? Hur hittar vi en passande stol? Osv. Mannen på NTF var väldigt hjälpsam och vi fick med oss rekommendation på en vändbar Britax eftersom Albin inte skulle få plats i någon bakåtvänd stol.

Vi åkte till affären för att titta närmare på stolen. Bara för att upptäcka att Albin redan i princip växt ur stolen som NTF rekommenderat. Öronen stack upp ovanför kanten och bältet satt skevt eftersom hans axlar befann sig långt ovanför fästet. Så vad fanns det för alternativ kvar? Efter tre besök till affären, lika många samtal med olika stoltillverkare samt ett otal diskussioner hemma och med kompisar landade vi i att det inte fanns något annat alternativ för oss än att köpa en framåtvänd stol åt Albin.

Numer åker vår 3-åring framåtvänd, helt emot rekommendationerna. Ågren!

Men vad gör man när det inte finns någon stol på marknaden som klarar av att möta de krav som finns?

Så kära Jerlov och Volvia - hur skulle vi ha gjort?

“Har inte vi den bästa bevakningen av en nyhet så länkar vi dig vidare till den tidning som har den” sammanfattar tidningen Dagen sina nya tjänst Aitellu NewsMatcher med motiveringen att det är det mest läsarvänliga de kan göra. 

Tjänsten går igenom artikeln och erbjuder sedan länkar till andra siter som tar upp samma nyhet, även om det handlar om konkurrenter.
Om man bortser från att det är en kristen tidning (vilket gör att min länkning är något motvillig) så är det ett genialt drag. Om t.ex dn.se hade gjort samma sak hade jag tveklöst använt deras artiklar som primär nyhetskälla eftersom jag då vetat att de sett till så att jag får så mycket information om nyheten/ämnet som möjligt. Nu skruttar jag ju istället runt bland alla möjliga tidningar och hamnar på gp.se ibland, svd.se ibland och sydsvenskan.se ibland.

Eftersom jag är sjuk, eller i begynnelsen av vad som skulle kunna bli en riktigt störig förkylning, och dessutom måste spika upp tyg på träramar för att byta ut de skittrista Ikea-tavlorna vi haft hängande i köket alldeles för länge, är jag in the mood för en gnäll-lista.

So here it goes… Saker som stör mig:

- Folk som börjar gräva efter busskortet efter de gått på bussen, lämnandes en lång orm av frusna blöta bussresenärer out in the cold. Med busskorten i handen.

- Folk som parkerar sig i ingången på bussar/pendeltåg när femtielva fler resenärer (däribland jag) ska kliva på. Trafikstockning i dörren samtidigt som konduktören ropar “Tag plats! Dörrarna stängs”. Hjälp!

- Folk som parkerat sig i ingången (troligen samma puckon som ovan) och sedan inte lämnar plats åt de som ska av på en hållplats. Så för att hjälpa till lite på traven kommer det här en guide:

1. Kliv av bussen.

2. Låt de som ska gå av gå av

3. Kliv på bussen.

Jätteenkelt. Så. Gör. Det. Då.

Ja, jag pendlar på mornarna.

Ja, jag är grinig ikväll.

Jag har alltid stört mig på alla triljoner knapparna på en fjärrkontroll som man aldrig någonsin använder eller ens förstår varför de ens existerar. Boing Boing har lösningen så man slipper irritera sig:

Dagens stora nyhet i GP (utöver flygplansolyckan i Amsterdam):

Meningslöst att jaga rätt diet

Kolhydrater, proteiner eller fett? Vilken diet du väljer kvittar. För att gå ner i vikt är det viktigaste att dra ner på kalorierna.

Jahaaaa! jag har alltid undrat…

Jomen, efter nästan 1,5 års paus, lite otrohet och andra småsaker som mammaledighet och nytt jobb, kom jag på att jag saknade min gamle vapendragare och är nu tillbaka med otroooliga ambitioner.

Och för att hedra krönikan ur dagens Metro, som fick mig att dra tummen ur ni-vet-vilken-kroppsdel, kommer här ett utdrag. Låt mig presentera dagens dummaste citat:
“… Men ärligt talat, prylbloggar då? Varför kritiserar ni aldrig klassiskt manlig konsumtion? Vi köper kanske en kofta, men ni köper en plasma-tv. Min kofta är möjligen stickad av barnarbetare, men de slipper jobba i gruvor för stålet till din nya flådiga bil. …”

Jamen dåså, alt är som det ska. Modebloggarna konsumerar koftor och barnarbetarna slipper åtminstone gruvorna.

Läs även andra bloggares åsikter om modebloggar, barnarbete

I morse pekade Albin på ett av mumintrollen på tv och sa: “Mamma!”

Det sved.